Jansson: ”David Nilsson slår svenskt rekord i Berlin”

Tro mig, det finns många idrottare som jag imponerats av genom åren. Men frågan är om inte de senaste månadernas fascination av Eliud Kipchoge tar priset.

Den ödmjuke, lugne kenyanen började som en framgångsrik medel- och långdistanslöpare på bana. I april 2013 sprang han sin första maraton, i just Nilsson-aktuella Hamburg. Han vann debutloppet och har inte slutat dominera sedan dess.

Förra helgen blev 34-åringen historisk när han vann London Maraton igen, för fjärde gången, på den näst snabbaste tiden genom tiderna: 2.02.37.

Det finns en utomjordisk drömgräns i maratonvärlden: 2.00.00.

Två outhärdliga timmar blankt.

Hittills har ingen människa lyckats springa de 42 195 meterna på en tid under den noteringen. Det har dock gjorts försök.

I slutet av 2016 så sjösatte Nike ett projekt kallat ”Breaking2”. Målet var helt enkelt att spräcka den nämnda tidsbarriären. På ett typiskt amerikanskt, svinrikt sätt så lämnade det globala supervarumärket ingenting åt slumpen.

Absolut ingenting.

Tre av världens bästa långdistanslöpare valdes ut som försökspersoner. Där ingick Eliud Kipchoge, tillsammans med etiopiern Lelisa Desisa och eritreanen Zersenay Tadese.

En ny ”supersko” hade plockats fram och ett helt forskningsteam av olika experter följde trion under månader av träning och utveckling. I den mycket sevärda dokumentären, som skapades av National Geographic, går det att följa hela det avslutande halvåret från start till mål.

I början av maj 2017 var det dags för examen på den italienska formel 1-banan Monza. En slump att försöket hölls just där av alla ställen? Såklart inte. Yttre förutsättningar, höjdmeter över havet, temperatur, skonsamma svängar och nivåskillnader på banan – ja, allt var medräknat när löparna gav sig ut på det första tvåkilometersvarvet tidigt på morgonen.

Trion behövde hålla en jämn fart på sanslösa 02.51 per kilometer – avverka varje mil på 28.34 – för att lyckas. Eliud Kipchoge var överlägen av de tre, men trots hjälp av en fartbil och ständigt fräscha, meriterade, mänskliga farthållare så lyckades inte ens han spräcka drömgränsen.

Klockan stannade snöpligt på 2.00.25. Den snabbaste maratontiden som någonsin uppmätts.

På grund av projektets gynnsamma hjälpmedel så har inte den tiden godkänts i de officiella rekordböckerna. Men ni som kan er Eliud Kipchoge vet att hans namn står där ändå.

Den regerande olympiske mästaren skrev nämligen in sig där när han krossade världsrekordet i Berlin Maraton i höstas. Den nya tiden, 2.01.39, var hela 78 sekunder bättre än landsmannen Dennis Kimettos rekord från 2014.

Kipchoge sprang den andra halvan av rekordloppet snabbare än den första. De sista 2195 meterna, med fyra mil i benen, plöjde han på 6.08. Helt, helt makalöst.

Så vad har allt det här med David Nilsson att göra?

Jo, samtliga världsrekord i maraton, de senaste 15 åren, har satts i just Berlin. Den tyska huvudstaden erbjuder en bansträckning som är betydligt snällare än många andra maratonstäder. Generellt sett så gör i princip varje elitlöpare betydligt snabbare tider där, jämfört med ett ”normalt” maratonlopp.

Nilsson sa efter sitt rekordlopp (2.13.29) i Hamburg att han vill göra en ännu snabbare tid i höst. Främst med en OS 2020-biljett i sikte, men Högbystjärnan har överraskat oss förr.

Kjell-Erik Ståhls svenska rekord lyder 2.10.38. David Nilsson är nästan tre minuter, en halv evighet i personbästasammanhang, ifrån den tiden i dag. Berlin Maraton finns naturligtvis med i 32-åringens tankar redan nu. Han vet om allt det här.

Så först ska han vara skadefri de närmaste månaderna, träna och tävla optimalt – och sedan bestämma sig för just Berlin. Sedan ska han ha en sjuhelsikes bra dag, där allt stämmer på alla möjliga sätt och vis.

Och sedan? Sedan ska ni komma ihåg att ni läste det först i den här krönikans hårt vinklade rubrik.